Modul 10 – Förband, behandlar utformning och dimensionering av skruv och svetsförband samt knutpunkter för normala stålkonstruktioner avseende husstommar och broar.

Förbandsdelen i Eurokod 3, SS-EN 1993-1-8, är ett ambitiöst försök att samla detaljerade dimensioneringsregler för förband och knutpunkter i ett enda dokument. Standardens systematiska metoder kan dock kännas svår genomträngliga och alltför styrande. Vi har därför valt att ge dimensioneringsregler till största delen baserade på SS-EN 1993-1-8 tillsammans med information och förklaringar som kan kasta ljus på metodernas bakgrund och tillämpning samt hjälpa till att öka förståelsen för knutpunkters verkningssätt i allmänhet.

Anslutningar kan byggas snabbt med hjälp av svetsförband där skruvar, muttrar och brickor är välkända produkter med bestämda egenskaper. Verkningssättet är dock komplicerat och ett flertal brottmoder med tillhörande bärförmågor bör betraktas. I samband med Eurokoden har en ny metod, ekvivalent T-styckefläns, introducerats för att med god noggrannhet bedöma bärförmågan hos ändplåtsförband.

Svetsförbands verkningssätt och dimensionering är något enklare men utförandet däremot mer känsligt. Som konstruktör är det viktigt att känna till de vanligaste defekter som kan uppstå och hur de kan reduceras genom anpassade konstruktiva åtgärder.

Både skruv- och svetsförband används för att överföra krafter i knutpunkter där olika konstruktionsdelar interagerar. Normalt används förenklade knutpunktsmodeller, led eller momentstyv knutpunkt, i konstruktionsanalyser och val av modell baseras på erfarenhet.

I Eurokoden anges en metod för en mer systematisk klassificering av knutpunkter. Deras parametrar, bärförmåga, styvhet och i viss mån deformationskapacitet kan även beräknas med god noggrannhet med hjälp av komposantmetoden.

Köp den här!

Pris: 475 kr för medlemmar 690 kr för övriga